Några av höstens böcker

En vecka i skolan avklarad, samt en dröse andra grejer som väntade då vi kom hem från jullovet. Dessutom är det mesta nu uppackat och placerat där det hör hemma. Nya julklappar, tvättade kläder, samt en del undanplockade julsaker.

Hoppas att ni som varit lediga även förra veckan har njutit!

Känner att det är dags att skriva lite om en del av de böcker vi läst sista tiden.

Malin har hittat två triologier som hon är mitt i. De är verkligen TOTALT olika varandra, men hon gillar dem båda riktigt mycket.

Jag börjar med de som hon är mest lyrisk över. Hon säger att det är de bästa böcker hon någonsin läst. De heter "Once", "Then" och "Now" av författaren Morris Gleitzman. Jag har själv precis börjat läsa första delen. Tror inte varken Malin eller jag kan beskriva böckerna bättre än de gör på Scholastics hemsida (http://clubs-kids.scholastic.co.uk/products/78851). Vi har läst, köpt och lånat många böcker från Scholastic under våra utlandsår.

Morris Gleitzman Trio

“Once I escaped from an orphanage to find Mum and Dad. Once I rescued a girl called Zelda from a burning house. Once I made a Nazi with toothache laugh.”
Morris Gleitzman’s powerful saga of a young fugitive running for his life in Nazi-occupied Poland, which has captured the hearts and minds of readers worldwide. Once there was a boy called Felix, who believed in good things. Even when his parents were taken by the Nazis. Even when he hid for three years in a Polish orphanage high in the mountains. Then Felix set out to find his parents, and his whole world changed forever… As Felix and his friend Zelda dodge convoys to the death camps, hide from genocidal Nazis and search for a place of safety, how far will hope and courage take them? In this profound and moving trilogy, one of Australia’s most celebrated children’s authors takes Felix’s story from the Second World War right up to the present day.

Över till den andra trilogin Malin läser. De handlar om Luke och Eve och är skrivna av författaren Sophie McKenzie. Jag har läst den första boken "Six Steps to a Girl" och var från början väldigt skeptisk och tyckte de såg mer än ytliga ut, typiskt osvenska på ett dåligt sätt :) . MEN jag fick backa. Det var en riktigt bra bok för yngre tonåringar skrivet utifrån en killes perspektiv, vilket är lite ovanligt när böckerna ser ut så här. Det fanns mer djup i den än jag väntat mig. Ska nog läsa en del till och se hur saker och ting utvecklar sig...

Johanna Lindbäck har verkligen slagit igenom stort med sina böcker i Sverige, tycker jag härifrån att det verkar som. Jag vet inte hur det är med er som har unga tonåringar, har de läst många av hennes böcker? Linnéa har läst "Min typ brorsa". Det har jag också, samt att jag läste "En liten chock", som L ratade efter 20 sidor för att hon "inte gillar böcker där elever blir förälskade i sina lärare" (punkt, liksom). Jag tycker Johanna skriver väldigt bra för en svår målgrupp. Trodde L skulle gilla dem jättemycket, men slogs plötsligt av att hon på ganska kort tid, bara mognat förbi den här typen av böcker. Jag vet inte om det beror på att hon själv haft pojkvän ett tag och umgås med lite äldre elever och tycker att personerna i böckerna är lite för primitiva. Hmmm, för ett år sedan tror jag verkligen att hon skulle varit helt FAST i dem. Nu känner jag att det gäller att kasta dem i famnen på Malin med rätt timing, det är definitivt för tidigt nu, men om något år kanske...eller två.

"Min typ brorsa" handlar om en tjej som när mamman träffar en ny man, får två låtsasbrorsor i sin egen ålder. Istället för att bli den negativa upplevelse som hon väntade sig, så tycker hon väldigt mycket om killarna, lite för mycket faktiskt med den ena. Boken ställer egentligen frågan om huruvida det är ok att bli kär i en låtsasbrorsa. En väldigt intressant fråga som jag tror många ungdomar kan relatera till. Bra diskussionsunderlag för skola tycker jag!

Jag är EVIGT tacksam mot våra utlandsskolor som har "tvingat" Linnéa att läsa SÅ många klassiker, det har varit en viktig del av engelskundervisningen. Det är flera Shakespeare, Dickens, Steinbeck, Flugornas herre, To Kill a Mockingbird osv osv. Det roliga är att hon verkligen ÄLSKAT att läsa dem, TROTS att hon under de här åren i övrigt tappat rätt mycket av sitt läsintresse. Jag har försökt läsa många av dem ungefär samtidigt som L och det med STOR behållning. Jag är ju oftast en tid efter L, men förstår hennes positiva inställning och jag beklagar att jag själv fick läsa så få av dessa böcker i skolan, ja alltså just dessa har jag inte läst någon av, men lite Strindberg och annat blev det ändå.

Senast har L och jag läst 1984, hon på engelska och jag på svenska. Avslutade min bok idag. Även om jag vetat vad den handlat om är det en annan sak att läsa den på riktigt. USCH vilken jobbig och HEMSK bok! L sa att hennes bästa kompis Amanda och någon annan hade t o m skrivit en sång med inspiration av boken. Häftigt! De har även sett filmen Animal Farm, så de täcker väl Orwell lite i övrigt också.

Vad kan man säga, det här är en bok som borde vara OBLIGATORISK läsning för ALLA i skolan tycker jag. Tidigt gymnasium tror jag är en perfekt ålder, för den kräver sannerligen en stor mognad. Beskrivningen av ett framtidssamhälle där alla är ständigt kontrollerade och hur man lyckas med det, är för alltid högaktuell och viktig att debattera. Rekommenderas inte för nöjes skull, men för allas medborgerliga plikts skull! Faktiskt!

Dessutom gjorde den mig väldigt nyfiken på författaren, vem var personen som skrev några så här unika böcker vid den tiden, så jag har läst på om det också.

Nog är det märkligt att den svenska versionen skriver titlen med siffror, medan den engelska inte gör det?!

I höstas lyssnade jag på den MYCKET tjocka och Augustprisbelönta boken "De fattiga i Lodz" av Steve Sem-Sandberg. Det är inte ALLS svårt att förstå att han fick priset för denna SÅ gedigna och som tidsdokument, viktiga bok. MEN ack SÅ lång den var och SÅ många människor som passerade revy. DEN kräver en hel del av sin läsare och vissa hemskheter KAN jag inte ta till mig, jag kan inte tänka på att vi människor kan var så grymma mot varandra. Det är en stor synd och skam!


Länge har vi hört om den rosade författaren Cornelia Funke. Hennes böcker är ofta ruskigt tjocka, men mycket populära bland lästokiga ungdomar. Jag hade lånat "Bläckhjärta" som CD-bok och det tog oss ett halvår att komma igenom den. Det är inte tillräckligt ofta vi har alla tre barnen samtidigt i bilen länge nog för att sätta igång en CD-bok.

Först tänkte jag mig den bara för tjejerna, men det visade sig att Johan var den som var MEST fängslad av den. Döm om min chock när L sa att det finns två fortsättningsdelar till den som är MINST lika tjocka.

Det här är en bok som går under kategorin "Fantasy" något som jag kategoriskt undviker om jag inte blir påtvingad det. Jag är inte mycket för övernaturliga historier, men läser dem gärna för barnen eftersom jag inte själv kan ge dem mycket inspiration på området (avslutade t ex den tredje Doktor Proktor-boken för Johan igår och han ÄLSKAR dem, trots att de är VÄLDIGT avancerade med sina många underfundigheter (finns det barn som läser dem själva...?) och de är fulla av påhittade grejer och tjocka som BARA den, Jo Nesbö är författaren).

I "Bläckhjärta" finns Maggie, dotter till en pappa som binder om gamla böcker, men som också visar sig ha den märkvärdiga gåvan att då han läser högt ur boken kan personer i boken komma till liv och komma ut i vår värld och SAMTIDIGT kan någon här hamna i boken! Olyckligtvis har pappa Mo, även kallad Trolltunga (av förklarliga skäl), läst fram en riktigt hemsk figur, Capricorn, och han är ute efter Mo, för att han ska läsa fram fler hemska varelser.

Jo, det ÄR en väldigt bra och spännande bok, men vi i vår familj tycker den skulle vunnit på att vara något mer komprimerad... Roligt var att varje kapitel inleddes med ett citat ur en bok och det var roligt när man lyssnade på boken, att gissa var citatet kom ifrån och märkligt att så många kom från SVENSKA böcker! (Cornelia är ett Astrid Lindgren fan, tro mig!)


Ja, det ÄR inte bara internationella skolor som uppmanar eleverna att läsa klassiker. I svenskan som L läser vid sidan om, har hon läst Selma Lagarlöfs "Löwensköldska ringen". Det tog TID för L att komma igenom den, trots väldigt spännade och bra handling. DESSUTOM tror jag faktiskt att hon läste mer än hon skulle. Hon hade fått tillsänt sig en bok från svenska skolan med både "Löwvensköldska ringen" och "Charlotte Löwensköld", en samlingsbok. Den andra boken är dubbelt så tjock som den första, men det stod inte i "instruktionerna" att de INTE skulle läsa hela pocketboken som innehöll två böcker, så det gjorde L naturligtvis (och jag var inte engagerad i det), men när jag såg uppgifterna hon skulle göra, så verkade det enbart handla om första boken vilken utgjorde mindre än en tredjedel av hela pocketboken. Ingen skada skedd, men med tanke på allt annat L hade att göra och att hon tyckte andra delen var mycket segare, så var det ändå lite irriterande....

För er som inte känner till handlingen så börjar berättelsen med att en rik man begravs med en ring han fått av självaste kungen. Då någon stjäl den fina ringen ur graven blir han otursförföljd och dör snart. Därefter visar det sig att den som har ringen alltid drabbas av olycka. Hur det sedan går kan jag såklart inte berätta...

Nästan ALLTID har jag och barnen samma uppfattning om vad vi tycker om böckerna vi läser, SPECIELLT Johan, fast han tycker i och för sig nästan om ALLT vi läser. Han är den som verkligen verkligen älskar högläsning, tjejerna är ju liksom förbi det nu, så jag får gotta mig allt jag kan så länge J vill. MEN så kom vi till den här boken som jag lånat. Magnus Sedgwick har skrivit en serie som går under namnet "Korpmysterierna" och det är inte typiska smådeckare för barn, utan något helt annat. Jag tycker de är HELKNÄPPA och har svårt att följa tråden och att de är ointressanta och nej helt enkelt gillar jag dem inte något vidare, speciellt med tanke på så mycket annat bra som finns... MEN Johan tycker de är jättebra! Efter den första tänkte jag bara låta dem glida in i glömska varpå J ihärdigt frågade om det inte fanns FLER böcker i serien. Jag sa att det gjorde det, och undrade vad det var han gillade. "Jag tycker det är så intressant att de är berättade ur en korps perspektiv" svarade han då och det klart att det intressanta svaret, kunde jag ju inte motstå, så jag lånade en till och tycker själv att den var lika dålig, medan J tyckte den var lika bra...

Någon annan som själv har läst den eller har barn som läst dessa böcker? Vad tyckte ni i så fall??? Jag är mycket nyfiken.


Jag har nämnt Michael Morpurgo förut, den mycket populäre och store författaren här i England, som jag själv är svag för. Här är en bok, "Cool", Johan läst i skolan och tyckt mycket om, även om det var lite svårt för honom i början att förstå upplägget. Det är en pojke som blir påkörd av en bil och hamnar i koma/medvetslöshet. Hela boken berättas utifrån vad pojken tänker, men han kan inte ge något livstecken ifrån sig till sin omgivning och han lider såklart med dem samt skulle vilja säga ifrån om olika saker ibland, men kan inte. Mycket bra gjort för en ung målgrupp!!

Döm om min förvåning när jag igår tittade på min bokhylla och fick se en bok av Morpurgo. Det är en bok jag fick av en engelsk mamma i Danmark då jag fyllde 40 år. Jag hade då ingen relation till författaren alls och jag har faktiskt inte läst den än heller, men nu blev jag väldigt intresserad. Nog är det lustigt.


Förutom ovanstående läses det alltid fortsättningar i serier som påbörjats tidigare, jag har precis lyssnat på ännu en Damernas Detektivbyrå samt en ny Kallentoft, Johan läser Nelly Rapp och Strumpmannen och i bilen läser vi förstås Lemony Snicket och närmar oss slutet på den olycksaliga berättelsen om syskonen Baudelaire.

Kommande vecka är full av "möten" (det känns ju lite märkligt att kalla t ex en coffee morning för möte, men det får bli samlingsnamnet på allt som innebär att jag har något uppskrivet en speciell tid i almanackan, kan det var ok för en hemmamamma?). Rikard åker till Sverige och alla barnens aktiviteter är i full gång igen. Dessutom en hel del prov i skolan då andra kvartalet på skolåret avslutas den 18 jan och så mycket som möjligt ska klämmas in och avslutas innan dess.

Märtha, skrev du till mig på fb...?? Hmmm, men visst är det Rikard bakom masken, ha ha. Han spökade ut sig på Halloween och det där är spåren av det. TACK för mail! Jag uppskattar det väldigt mycket! Vi är alla SÅ glada att det går bra för er! KRAMAR.

Karin, javisst otroligt begåvade, så många talanger vi har, kan både sjunga, dansa, skriva, laga mat, tvätta och mycket mycket annat :) .

Britt, jag förstår vad du menar med ansiktena. Rikard och jag tyckte Johan och Malin plötsligt blev så lika varandra igen! Linnéa tyckte vi var mest "egen". Såklart jag var lättast att känna igen på rynkorna, ha ha. Men det är intressant att se hur mycket håret gör för snabb identifikation!

Kim, ja vi tycker också de där dansande julkorten är lite kul.
Du måste verkligen pröva att göra fattiga riddare så någon gång när du har gamla bullar. Smälter i mun :) .
Har du läst Simon & ekarna-boken? Oavsett tycker jag du ska ta dig till biografen om du hinner. En fin stor film baserad på en bra bok. Jättekul! Ja inte filmen alltså, utan att de gjort en bra film :) .
Ok, då får vi arbetsmyror sätta fart med lite annat igen... Kram!

Mitt strykjärn gav precis upp sin sista suck! Det är det andra jag slitit ut i år... ja jag stryker VÄLDIGT mycket och båda dessa har många år på nacken. Fick ett nytt när jag fyllde som jag inte tagit fram än (HUR kan man inte hinna packa upp ett strykjärn??!), MEN nu är jag glad att det väntar på mig när krisen är ett faktum.

Det är måndag, nu gör vi denna vecka till en fantastisk sådan! Järnet allihop!

Ingrid