onsdag 2 mars 2011

Malins basket

Nu ska jag skriva om något som förmodligen får några av er att undra hur vi över huvud taget kan ha barnen på denna skola, men likväl som jag skriver om allt fantastiskt som skolan erbjuder, måste jag ärligt berätta om det som är mindre bra.

Malin spelade sin sista basketmatch i torsdags. Till helgen har de en stor turnering mellan flera olika skolor, men då kan Malin tyvärr inte vara med, vilket är synd för det blir nog väldigt trevligt. Därefter går de in i tredje och sista idrottsblocket, som de har som val efter skolan i Middle School och High School. Jag tror att det då blir tennis, friidrott och soft ball. Vi får se...

Nåväl, i basketlaget är de ca 13 tjejer och jag tycker tränaren har verkat rätt bra. Hon är engagerad och lugn, hon skriker inte åt spelarna, som vi ibland sett dåliga exempel på, inte minst under vår tid i Danmark. Ibland under matcher ser jag att hon toppar laget lite och låter de duktiga spelarna spela mer än de lite sämre. Eftersom detta är en skola och inte några lag som ska få fram framtida idrottsstjärnor, tycker jag att det är onödigt, men jag har inte brytt mig så mycket om det. Anna noterade det dock också när vi var på Amerikanska skolan och tyckte det var dåligt. Hon berättade att i fotbolls- och handbollsklubbarna hemma är det förbjudet enligt stadgarna att inte låta alla spela lika mycket, vilket jag tycker låter som en svensk modell som jag uppskattar.

I torsdags var sista matchen jämn och tränaren hade delat in spelarna i två grupper, en femmannagrupp (de lite bättre) och en 7-8-mannagrupp där fem av dessa fick spela varje gång de var inne, alltså ett par i den gruppen turades om att sitta på bänken, medan i andra gruppen spelade alla varje gång. Malin var i den större gruppen och hon tillhör nog dem som är medelbra, varken bland de bästa eller sämsta. Tyvärr förlorade de matchen, alla var nog lika besvikna, de duktiga blir frustrerade på att den sämre gruppen inte kunde försvara sina positioner och de sämre för att de förlorade och inte fick spela så mycket. Jag kan förstå dem allihop, men detta är typiskt för alla lagsporter och något som tränarna är (bör vara) vana vid.

När Malin kom till mig och vi åkte hem var hon SÅ ledsen och besviken! Hon hade inte fått spela så mycket som tränaren sagt och över hennes huvud hade tränaren sagt till några andra att "ni kan gå in och spela nu, för ni är bland de bästa". Nu kommer det värsta. Malin berättade att innan matchen hade tränaren utlovat £5 till den som gjorde flest mål och £5 för två andra saker som jag inte minns vad det var. Bara att blanda in pengar i matchen känns HELT uppåt väggarna, jag förstår den goda intentionen men det blir SÅ fel. Men OM man nu gör detta, KAN man ju inte låta spelarna spela olika mycket, det är i praktiken att själv kunna STYRA vem som vinner pengarna och HELT oacceptabelt. ÄVEN om samma spelare säkert skulle ha gjort flest mål om alla spelat exakt lika länge, eftersom det självklart finns de som är bättre, så måste regeln vara att alla i praktiken ska ha samma chans att vinna genom att alla spelar lika mycket.

Man får välja sina strider, jag har pratat med Malin och hon gillar egentligen tränaren, så vi är helt överens om att låta det passera, men jag tror att vi båda blev så otroligt besvikna på att hon kunde göra så här. Jag har ju så svårt att inte agera, så jag tror att mitt drag kommer att bli att under något föräldrarmöte eller så, fråga hur deras policy är när det gäller lagsporterna. Det är väldigt många som inte gör några idrotter efter skolan och det är viktigt för alla att röra på sig. Om dessa som väljer bort idrott efter skolan, hör om att en SKOLA agerar som en supertävlingsinriktad klubb, så kommer det inte uppmuntra dem till att börja träna och det är VÄLDIGT synd.

Som jag sa till Malin, det finns många saker vi är OTROLIGT nöjda med på vår skola och andra som vi inte alls tycker är lika bra, kanske för att det är fel och inte fungerar, kanske för att vi har ett annat synsätt med vår bakgrund. Vi kommer alltid tycka på alla skolor och arbetsplatser att något är bra och något mindre bra, så det måste vi acceptera, men aldrig att man ska sluta försöka att förändra det man tycker är viktigt till något som kan bli bättre.

Igår kväll hade Malin sin sista basketträning och hon sa att tränaren var jättesnäll och bra. Visst är det så med de flesta människor att vi har både bra och sämre sidor, det är mest när personer gör saker som jag själv tycker är så självklart dåliga, som det är svårt att förstå hur de tänker...

Senare på kvällen i torsdags var det dags för LC igen.... vad då "avanmälan" senast fyra dagar innan möte?  Här bestämmer de två dagar före vad vi ska göra. Jag gick dit och vi sågs på en tredje pub detta mitt tredje möte. Totalt var vi tre tjejer, inklusive undertecknad.... Jag gladde mig åt att träffa den tjej som sitter i huvudstyrelsen här i GB, då jag såg fram emot att få veta betydligt mer av en som är väldigt insatt och engagerad. Jag fick veta en del mer och fick bekräftat att LC här är något HELT annat än hemma. 3-min som jag trodde fanns i alla LC-klubbar existerar inte här. Jag påminde mig om att LC startade i England och att de kanske har mer "rätt" än vi i Danmark och Sverige. Tre tjejer på en pub som pratade om allt möjligt och hade allmänt trevlig. Jo, det kan vara LC det också.

Ylva, tack för erbjudandet :) ! Jag tror det måste ordna sig på något annat sätt. Är det ingen vi känner som har någon plats får vi hyra en lagerlokal någonstans. Vi ses snart!

Kim, det är klart att jag blir nyfiken!! Jag kan knappt bärga mig till jag får första boken av Kerstin efter att ni setts på mässan, så att vi kan komma igång med att läsa dina böcker!! Enligt "Vad kommer sen?" är ju dock  Giliotinen bok nr 8 eller så, alltså dröjer det nog LÄNGE innan jag får veta vad Madame T har gjort.... Fy dig!

Dags att rusa iväg till coffee morning med alla svenskorna. Jag ska hämta Kajsa och Ulla på vägen och de ska inte behöva vänta, så hej på ett tag!

Ingrid

2 kommentarer:

Karin sa...

Usch, jag förstår att ni blir besvikna! På konståkningen är det vanligt att tränaren ger 10 kr när åkarna landar sin första Axel, och redan det tycker jag är lite märkligt. Och många föräldrar sätter priser på de olika hoppen... Å andra sidan, vi ger betygs- och alla rätt på provet-pengar till våra barn, så det är lite samma sak. Men det är skillnad inom ett LAG! Absolut! Men jag håller också med om att det kanske inte är er sak att gå in och berätta hur mycket bättre lagspel hanteras i Sverige, precis som du själv säger. Mest av allt tråkigt att Malin kände sig ledsen efter matchen! Vår Malin gjorde sitt första mål någonsin på fotbollsträningen igår och hon var såååå nöjd!

Britt sa...

Hej Ingrid!
Jag förstår att Malin blev besviken men det är nog så det fungerara senare i livet.
Det är tufft inom fotbollsvärlden.
Men så länge man är barn är det roligare att
det fungerar som i Sverige. Själv har jag aldrig lyckats med någon lagsport. Aldrig varit bra i någon sport. Trots det simmar jag l gång i veckan går på gym 2 ggr Yoga l gång dessutom spelar jag golf och jag tycker allt är roligt utan att vara bra.Men sådan blir man med åren.
Kramar Britt