fredag 4 februari 2011

Windsor

En lite grå januarisöndag i Windsor
Jag fortsätter harva runt i förrförra helgen....

Linnéa träffar sina kompisar ganska ofta utanför skoltid. Någon bor ganska nära, Linnéa kan ta sig lite själv och hon kan planera på egen hand. För Malin och Johan har det inte blivit lika mycket lek på hemmaplan. Nu har de visserligen inte så mycket ledig tid när de skulle kunna träffa någon, men ändå saknar jag den biten lite för dem.

Dagen efter Londonturen hade vi därför bestämt att Malins kompis Laura skulle komma hit. Då hennes mamma för tillfället inte har något körkort (det ska förnyas via Kanada), så lovade vi att hämta och lämna i Windsor där de bor. Det ligger inte så långt från oss, är mysigt och vi har inte varit där ordentligt sedan vi flyttade hit. Alltså var det inte någon som helst uppoffring och R, Malin, Johan och jag gav oss iväg en stund före vi skulle hämta Laura, för att hinna ta en promenad i staden.

Windsor är OTROLIGT fint! Drottningens slott tronar över hela staden, där finns en tågstation byggd enbart för att gamla Drottning Victoria enklare skulle kunna ta sig till och från sitt slott, nuförtiden kommer stationen dock fler till nytta.

Själv har jag varit i Windsor två gånger tidigare, en gång som barn och vi bodde då på hotellet mitt framför slottet. Två gånger under min uppväxt bodde vi på riktiga lyxhotell och detta var den ena gången. Jag fick mersmak direkt :) ! Andra gången jag var där var med jobbet, vi var en grupp som hade några intensiva men givande dagar i London/Windsor med omnejd. Bara trevliga minnen från det besökte också.

Nu gick vi längs med vattnet in mot byns centrum. Tror aldrig vi sett så många svanar på ett ställe:

Svansjön?

Ett litet hus vid vattnet någon? Med båten bokstavligt talat utanför vardagsrumsfönstret:


Fudge-butiken vi besöker varje gång vi åker till Oxford har totalt 5-10 butiker i UK, en finns i Windsor. Varje butik gör sin egen fudge och denna dag var kedjans mästerbakare på plats i Windsor. Han har arbetat många år i företaget och lär upp nyanställda samt kontrollerar med jämna mellanrum fudgerna i de olika butikerna. Här syns en fudge i vardande. Experten berättar för oss hur man gör:


Här är den nästan klar....


Vi gick vidare och passerade ett café FULLT av cup cakes:

Kolla Johans min :o !
Det var lite för tidigt för fika, men att sitta där måste verkligen kännas som att sitta i en karamellmiljö:

Kan ni se tavlan på väggen?
Vi köpte med oss lite cup cakes att festa på hemma:


Mitt framför slottet stod HOTELLET, det där jag som barn bodde i ett stort rum med utsikt över slottet.

Vårt rum var på våningen över den som syns högst upp i bild.

Vi gick in i entrén, men jag kände inte alls igen mig. Våra föräldrar släppte oss säkert inte ur sikte när vi var utomlands, därför minns jag denna speciella gång då jag fick tillåtelse att gå utanför hotellporten till den röda engelska brevlådan alldeles ensam, för att posta några vykort. Minns precis hur jag stannade på trottoaren, såg mig omkring och bara insöp allt. Det var spännande och mäktigt på samma gång och tanken på att en gång få bo ett slott som det framför mig var overklig och väldigt lockande.

Brevlådan fanns i alla fall kvar:


Och här syns en liten del av det ENORMA slottet:

Windsor Castle
I Windsor finns Englands kortaste gata och det är den här, kan väl snarare kallas en gränd:


I bilden ovan skymtas också ett roligt café som ligger i huset till höger i bild. Av namnet "The Crooked House of Windsor" förstår ni att det inte är en synvilla att huset lutar betänkligt åt vänster. Ser man HELA huset, så är det ännu tydligare och roligare, men det var ingen som tänkte på att ta en bild på det...

Så var det dags att hämta Laura. Det viktigaste med att träffa henne just denna dag, var att Malin ville ha en kompis med sig då hon skulle handla fiskar. När vi lämnade Århus var vi tvungna att lämna tillbaka alla akvariefiskar till djuraffären och under hösten hade vi inte tid att göra iordning det och köpa nya fiskar, men nu var det dags, så efter lunch och cup cakes bar det iväg för inköp av tre Molly-fiskar i olika färger, en svart, en vit och en guldfärgad. Under tiden gick Johan till amerikanska granntjejerna och lekte med Rowan.

Catharina, söta underbara lilla du! Var det JAG som skulle  få det långa handskriva riktiga brevet?! Vilken överraskning, TACK! Vilken vacker handstil du har! Jag skriver ett mail med lite mer svar och kommentarer. Kram.

Ingrid

5 kommentarer:

Kim M Kimselius sa...

Vilken härlig visning av Windsor. Jag har kommit dit "sjövägen". Med båt på kanalen. Det är ett oförglömligt minne, eftersom våra engelska vänner skulle ta oss med på båtfärd. När båtuthyraren skulle visa hur båten fungerade sa vår vän: "Det behövs inte, det klarar jag!" Vilket visade sig var helt fel, för när vi kom in i första slussen hade han inte en aning om hur han skulle få stopp på båten, utan den rände rakt in i båten framför och klättrade upp på den. Jan och jag tog över. Jag kommer från Västkusten och har sedan jag var barn hoppat mellan båtar-klippor-bryggor. Så färden blev något lugnare därefter. Vi förtöjde vid slottet och hade picknick. Ja, det var ett trevligt minne, som du förde mig tillbaka till. Tack för det! Kram Kim

Britt sa...

Hej!
Härliga och roliga cup cakes. Var de goda också?
Det är spännande att komma tillbaka till platser
som man besökte när man var barn.I Windsor har det tydligen inte förändrats mycket.
Hoppas att Johan hittar någon ny kompis.
Lycka till Malin med dina nya fiskar.Har ni hunnit med mycket upp-packning av era kartonger nu?
Kram från Britt

Karin sa...

Visst är det roligt när minnen kommer tillbaka när man återbesöker platser från barndomen? Jag kan ibland få starka minnen av dofter också. Vi gled in på det ämnet igår när vi lämnade över böckerna från er till mina föräldrar (vi tjuvstartade att fira Fars 75-årsdag med middag hemma hos dem). Han flyr fältet och spelar golf i Turkiet (skulle varit Egypten!) istället. Men genast började Far berätta om sitt tidigaste minne, när de fick flytta för kriget, och Mor kunde berätta hur hon mindes mönstret på min mosters byxa och färgen på hennes lort, dagen hon kom hem från BB. Åh, vad jag längtar tills böckerna är ifyllda!! Jag är så tacksam för ditt uppslag och din och Rikards gemensamma insats för att vi skulle få dem!

Jag undrade precis som Britt om era cup cakes var lika goda som vackra?

Jag har kommenterat dåligt men har läst det mesta du har skrivit. Det är alltid lika roligt.

Catharina sa...

Ja, det var DU som skulle få det riktiga brevet. Så kul det var att skriva på riktigt och inte på tangenter! Jag ville inte avslöja för mycket på FB, men det var ju kul att du kommenterat där :o)

Men åh så gott det såg ut i fudgeaffären... så nu sitter jag här framför bilderna och dreglar ;o)

Har varit kyrkvärd på ett barndop idag som var jättefint och imorgon ska jag också vara kyrkvärd, då hon som egentligen ska tjänstgöra ligger hemma med 39 graders feber. Det är familjegudstjänst imorgon så jag skulle ändå dit eftersom Moa sjunger i barnkören. Och jag trivs i kyrkan så jag gör det gärna :o) Det är många sjuka här nu, det stod i tidningen förra veckan att i Skurup går det just nu kräksjuka och tre olika sorters influensa. Jag tvättar händerna hela tiden och hoppas att jag ska klara mig... Barnkörsledaren/morgondagens kantor ligger också nerbäddad... hoppas att dom hittar vikarie så jag slipper spela ;o) Det är kyrkvärden som får hoppa in om någon inte kommer...

Nu ska jag röja lite medan familjen är hos farfar... sen ska vi till goda vänner på middag ikväll.

Jag önskar dig och familjen en fin helg!
Kram Catharina

Astrid sa...

Vilka fina bilder du tagit från ert besök i Windsor och vilka festliga cup cakes! Jag hade inte heller kunnat låta bli att köpa några om jag varit där.
Bilden med svanarna tycker jag mycket om.
Kram