fredag 17 december 2010

Märkligt och pinsamt

Ikväll hörde jag plötsligt att det kom post väldigt sent, ca 20.30. Malin sprang ut i hallen och hämtade det julkort som någon lämnade personligen. Problemet var bara att vi inte visste vem det var ifrån. Alltså det stod ju att det var från Jaqueline, John och Nick, men vi vet inte vem det är!! Till råga på allt stod det överst inne i kortet: To Rikard, Ingrid, Linnéa, Malin och Johan. Det var alltså tydligt att det var till oss...

Jag frågade alla barnen om de hade någon i klassen som hette något sådant här. Nix. Jag funderade på om det kunde vara grannarna, men de är ju bara två. Vi har inte bott här SÅ länge, så vår bekantskapskrets är ju ändå begränsad, trodde jag.

Naturligtvis kunde jag inte sluta tänka på det heller. Kunde det vara frisören... nej de vet inte alla våra namn. Tennisen? Nej, de vet absolut inte Malins namn. LC, har ju bara mitt namn. Gick igenom skollistorna, men inga namn stämde.

Svenskgänget då, där är massor av tjejer där ju. Fast inte tror jag att de har alla namn i vår familj, dessutom började de maila runt julhälsningar till varandra idag...

Det är ytterligt pinsamt att få julkort av någon som man inte vet vem det är. Man kan inte tacka och man kan inte skicka ett kort tillbaka.

Trädgårdsmästarna? Husägarna? Mäklaren? Nej, inga namn var indiska och en mäklare skulle väl ändå skriva under även med mäklarbyråns namn.

Till SLUT knäckte Rikard mysteriet! Vi är bevisligen ALLDELES för friska. Det är från vår läkare!!!! Det finns tre läkare på kliniken och alla har skrivit under kortet. John är vår doktor, som vi träffat EN gång! De andra har vi nog aldrig hört namnen på. VÄLDIGT märkligt att inte skriva under med namnet på läkargruppen! Märkligt att någon gick och delade ut kortet personligen i brevinkastet! Märkligt över huvud taget att skicka julkort till sina patienter!

Får ni julkort från era husläkare hemma?? Vi är (eller "var" bör jag väl skriva) blodgivare och som sådan fick man faktiskt julkort från Blodgivarcentralen. Vet inte om det är så nuförtiden...

SKÖNT att vi kom på vem det var i alla fall, annars hade jag grubblat ihjäl mig.

En LÅNG dag med mycket jobb är till ända.

Godnatt allihop!
Ingrid

4 kommentarer:

Karin sa...

Så roligt att du skriver om detta för det är påminner väldigt mycket om ett mysterium som jag löste igår och som jag nog gör ett inlägg om endera dan! Det är befriande att komma på. Men du vet väl... att få julkort eller klappar är en gåva som inte kräver motprestation.
Kram fr Karin

Anonym sa...

Tänk, jag förstår precis! Det är omöjligt att släppa tankarna på ett mysterium. Det är som om man har tappat något, ibland bryr man sig inte om grejen, bara man kunde få veta, var man tappade den. Jag hittade nyligen ett par örhängen i en skål. Som jag har letat efter dem, överallt. Men när jag storstädade till jul, hittade jag dem. Vivan fick ett kort från någon nu när Sture dog, hon visste inte vilka de var. Det stod "Eken" under, men bara förnamn. "Eken" kunde vara ett apotek, hon har ju jobbat i den branschen hela livet, och apoteken har ju om organiserats, men hon hittade inget med det namnet. Kufiskt! När åker ni hem till Svedala? Här bara snöar det, och på e-6an är det underkylt regn och blixthalka. Ha det bra! Märtha

Boktokig Eva Boström sa...

Åh, så skönt att ni kom på vem det var från! Det är så jobbigt när man inte vet vem det är och man går och funderar!!

Har du något tips på gott julgodis?

Britt sa...

Duktig son jag har heja Rikard.
I dag har jag varit och sett Svinalängorna.
Det är Pernilla August som är regissör. Filmen har fått bra kritik. Skådespelarna var fantastiska, speciellt barnen.
Ikväll fotograferade vi vår trädgård i vinterskrud och julbelysning.Vackrare julkort finns inte. Jag kan bara stå här i fönstret och njuta.Alla träd och buskar är vita.
Det är inte lika vackert ute på gatorna.
Kramar från Britt